Enligt undersökningar är många barn som placerats i familjevård inte så duktiga i skolan. Utanförskap senare i livet kan förebyggas genom att börja stödja dessa barn tidigt. Modellen SISUKAS har utvecklats för att förebygga marginalisering av barn i familjevård genom att testa placerade barns starka sidor och behov. Ett av de viktigaste målen är att utveckla dialog. Ett tätare samarbete och bättre kommunikation mellan fosterfamiljen, skolan och socialtjänsterna kommer att skapas och ytterligare förbättras. Ett annat viktigt mål är dels att skapa en bättre inställning till utbildning hos de barn som är med i projektet och dels att tillfredsställa barnens behov. SISUKAS-modellens lämplighet och effektivitet har fastställts av forskare.

Mer om SISUKAS-modellen

I början testar en psykolog och en speciallärare varje barn med standardiserade test. Resultaten av det kognitiva testet (WISC – IV) som görs av psykologen jämförs både med resultaten av de standardiserade testen för läsning, stavning och räkneförmåga som görs av specialläraren och med barnets skolprestationer såsom lärarna har bedömt dem. Standardiserade test används även för att bedöma grundläggande psykologiskt välbefinnande och beteende (SDQ, CBCL) samt relationer mellan barn och lärare (VAS-skalan, STRS).

Resultaten av testen meddelas barnen, deras fosterföräldrar, lärarna och socialarbetarna av psykologen och specialläraren på möten där alla dessa är närvarande. Detta tillvägagångssätt väljs dels för att skapa goda arbetsrelationer i barnets nätverk och dels för att visa att barnet inte är en person med problem, utan snarare en medlem av teamet.

Möjligheter till skolprestationer, starka sidor och hinder identifieras i samarbete med barnen, lärarna, fosterföräldrarna och socialarbetarna. Till slut utarbetas en skriftlig personlig plan för varje barn. Av planen framgår barnets behov av stöd i undervisningen och andra typer av åtgärder. Under två år är psykologen och specialläraren nyckelfaktorerna, eftersom en grundprincip är att de hela tiden bör motivera och handleda lärarna (och fosterföräldrarna) för att dessa ska hjälpa varje barn att nå de mål som ställts upp. Psykologen och specialläraren arbetar mindre med varje enskilt barn och mest med och via lärarna. De övervakar även noggrant varje enskilt barns personliga framsteg och svårigheter såsom dessa bedömts av fosterföräldrarna och lärarna. Denna information används vid planerade möten var tredje månad med alla ovannämnda närvarande. Denna modell gör det möjligt att hela tiden utvärdera åtgärderna och det stöd som ges.

Projektet #Munperheet (#Minafamiljer) – För planmässig återförening av familjer startades i Pesäpuu hösten 2017. Projektets namn symboliserar att mer än en familj samtidigt kan rymmas i ett i familjevård placerat barns sinne. I detta projekt samarbetar vi med Tammerfors stad och flera andra partners. Vi arbetar med stöd från Veikkaus och projektet är ett av projekten i programmet Kaikille eväät elämään, (alla ska ha en god vägkost för livet).

Planmässig återförening av en familj vid familjevård

Det kräver lika omsorgsfullt och systematiskt arbete att skriva ut som att omhänderta ett barn. Om ett barn ska skrivas ut måste orsakerna till omhändertagandet ha upphört att gälla och det måste vara i barnets intresse att bo hemma. En återförening kan inte lyckas om barnets, föräldrarnas och fosterföräldrarnas erfarenheter inte beaktas och stödåtgärderna inte integreras och planeras så att de motsvarar dessa personers behov. Om det inte finns konkreta och klara mål och samarbetet mellan vuxentjänster och barnskydd är otillräckligt blir återföreningar svårare. Placerade barn, deras föräldrar samt familjevårdare får varierande stöd, och inga organisationer tycks ta klart ansvar för helheten.

Vi samarbetar med

• Tammerfors stad
• Rädda Barnen r.f.
• Perhehoitokumppanit Suomessa Oy
• Perhehoitoliitto ry och Pirkanmaan Perhehoitajat ry
• Socialarbetet för vård utom hemmet och eftervård, Tammerfors stad
• Stiftelsen för SOS-Barnbyar
• Suomen Kasvatus- ja perheneuvonta/verksamheten VOIKUKKIA
• Tammerfors universitet

Målsättningar

1. Att inom barnskyddets familjevård skapa förutsättningar för att öka familjeåterföreningar som är i barnens intresse.

• att främja barnets intresse och rättigheter vid utskrivning
• att öka målinriktning och planmässighet vid återföreningar.
• att reda ut förutsättningar för lyckade utskrivningar.

1. Att öka placerade barns och deras föräldrars välmående och förebygga utanförskap.

• att öka och koordinera stödet för barn, föräldrar och fosterföräldrar genast i början av placeringar, så att barnen och föräldrarna får ökad funktionsförmåga.
• att stärka barns familjeförhållanden.

1. Att utveckla en planmässig arbetsmodell för återförening av familjer.

• att beskriva, bedöma och göra modeller för lyckade familjeåterföreningsprocesser och faktorer som påverkar dem.
• att öka barnskyddsanställdas kunnande när det gäller återförening av familjer.

1. Att påverka en ökning av samarbete och aktiverande verksamhetskultur inom barnskyddets familjevård.

• att påverka familjevårdsanställdas inställningar till samarbetspraxis.
• att öka olika anställdas delaktighet i återförening av familjer.

Enligt barnskyddslagen gäller ett omhändertagande tills vidare, och utskrivning av ett barn bör bedömas årligen vid förhandlingar om planer gällande barnet och de vuxna. I Finland vet man inte exakt hur många av alla placerade barn som får komma hem, men det har värderats till endast 10 %, och de flesta av dessa har varit i institutionsvård. Denna siffra kan bli större. Behovet av att öka återförening av familjer berör många barn och familjer. Det handlar om en mänskligt, samhälleligt och ekonomiskt betydelsefull angelägenhet.

Barn som lever i familjevård och deras föräldrar har ofta redan levt länge under sårbara riskförhållanden. Om ett barn och dess föräldrar inte får tillräckligt med stöd under en placering, då finns risken att det placerade barnets och föräldrarnas livssituation i och med placeringen blir ännu svagare. Omhändertagande och placering av ett barn kan vara den största krisen i barnets och föräldrarnas liv, även om dessa åtgärder grundar sig på allas samtycke. Om barnet och föräldrarna inte får hjälp i krisen eller hjälpen kommer sent, då är det möjligt att både barnets och föräldrarnas funktionsförmåga blir sämre. Även familjevårdare behöver mycket stöd för att trygga barnets uppväxt och välmående samt sin egen funktionsförmåga. Placerade barns familjeförhållanden kan vara osäkra och därför kan det även vara osäkert om en placering kommer att lyckas eller en familj kan återförenas. Fungerande förhållanden är livsviktiga för eftervården.

Den främsta målgruppen för projektet #Munperheet är barn mellan 0 och 18 år som är placerade i familjevård eller har kontakt med Tammerfors stad, Perhehoitokumppanit Suomessa Oy (PKS) och SOS-Barnbyar, deras föräldrar samt yrkesfolk.